.

En vecka för sent insåg jag att jag inte ville att det skulle vara slut. Två dagar och tusen tårar senare så sitter jag nu här ensam på skolan. Nästan alla är hemma på lov. Men jag, jag ska stanna kvar. Bara stanna kvar. Det slog mig efter att jag försökt somna om imorse att jag faktiskt har saker att göra här och nu. Det räcker inte alltid med att gråta, säjja att man älskar och vill ha tillbaka henne. Men jag har gjort det. Nästa sak jag måste göra är att ta hand om migsjälv. Nu har jag fått varit svag och liten. Nu måste jag bygga på migsjälv. Så om hon bestämmer sig för att ta tillbaka mig så är det inte ett trasigt, litet och svagt barn hon får. Utan en stark och självständig man som tar hand om sigsjälv. Alla problem jag har måste jag lösa, själv och med hjälp när jag behöver. Jag kommer så klart inte kunna lösa alla mina problem på en liten vecka. Men jag har mer en nog med tid för att ta tag i de närmsta. De känslomässiga kommer när de kommer. Och när de kommer så ska jag välkommna dem. Tills dess kan jag ta tag i mer konkreta problem så som läxor, tvätt, städning och rakning. Rakningen kommer sist. Jag vill när hon kommer hem kunna visa att jag står rak i ryggen och är beredd på vad som hälst. En man av öknen!

Paradoxernas lärjunge Botvind

Det kan bli en händelserik vecka, stay  tuned!