.

Jag har en kommunikation med tjejen och känner att prata om min relation till henne här känns lite, jag vet inte vad. Speciellt när jag har gett henne tillgång till vad jag skriver. Jag känner att jag kan prata med henne direkt och behöver kanske inte bolla alla detaljer med er =P
Vadå då? jag har fan ingen skylldighet mot er.

Jo, så jag skapade en ny kategori, nattsudd. Det kommer säkert mer under tidens gång.
Ikväll har jag lekt lite, det har varit sjukt skönt.

 
Visade Josef lite gimp och detta blev resultatet.
Sen satt josef och pillade lite med någon bild på han och hans polare medans jag stod och lekte vid skivspelarna. Det var skönt och avslappnat. Hänga utan några krav på att underhålla varandra. Sådan stunder är oerhört viktiga när vardagen är fylld med kaos, smärta och växande. En liten oas, ett lugn, som att stå i stormens öga.

Thank you lord!

En vecka för sent insåg jag att jag inte ville att det skulle vara slut. Två dagar och tusen tårar senare så sitter jag nu här ensam på skolan. Nästan alla är hemma på lov. Men jag, jag ska stanna kvar. Bara stanna kvar. Det slog mig efter att jag försökt somna om imorse att jag faktiskt har saker att göra här och nu. Det räcker inte alltid med att gråta, säjja att man älskar och vill ha tillbaka henne. Men jag har gjort det. Nästa sak jag måste göra är att ta hand om migsjälv. Nu har jag fått varit svag och liten. Nu måste jag bygga på migsjälv. Så om hon bestämmer sig för att ta tillbaka mig så är det inte ett trasigt, litet och svagt barn hon får. Utan en stark och självständig man som tar hand om sigsjälv. Alla problem jag har måste jag lösa, själv och med hjälp när jag behöver. Jag kommer så klart inte kunna lösa alla mina problem på en liten vecka. Men jag har mer en nog med tid för att ta tag i de närmsta. De känslomässiga kommer när de kommer. Och när de kommer så ska jag välkommna dem. Tills dess kan jag ta tag i mer konkreta problem så som läxor, tvätt, städning och rakning. Rakningen kommer sist. Jag vill när hon kommer hem kunna visa att jag står rak i ryggen och är beredd på vad som hälst. En man av öknen!

Paradoxernas lärjunge Botvind

Det kan bli en händelserik vecka, stay  tuned!

Woman you know I love you
Woman you know just how I feel
You try to tell me that you don't know
When I know you know the deal
Woman you know I love you
Woman you know I care...
hey You try to say I'm running game
You try to say baby you don't play fair
Oh darling If there is any doubt in your mind
I want you to be sure...
heeeey If you don't ever see me again
I want you to be sure
That I love you
Oh girl Oh baby I love you
Darling I love you...
hey Oh darling I love you...
hey (Turn the lights down low)
(Turn the lights down low)
Oh baby You got to understand how I feel
You need to understand where I'm coming from
Aint no need to be afraid
Aint no need to get up and run
Oh darling Oh girl you know I love you
Oh darling You know you know I love you
Oh baby If you never see me again
I need you to be sure From this moment right now
Till for ever more
Said I love you Love you,
love you, love you,
love you, love you,
love you, love you,
love you, love you,
love you, love you...
babyyyy Woman I love you
Woman I love you Woman
I love you AAAAAAHHHHHH...
Woman I love you


repeat

Om du en dag läser detta så vill jag att du ska veta att jag inte ser vårat uppbrott som personlig utveckling. Att jag inte har som avsikt att andvända denna blogg mot dig på något sätt. Detta är mitt sätt att hantera alla smärta och sorg. Ett sätt att klara av den här situationen. Jag är inte ute för att utpeka dig som syndabock. Jag vill berätta hur jag gör och vad jag lär mig. Inte vad jag känner eller tänker om dig. För min egen skull, så jag kan minnas och kanske en dag gå tillbaka hit när jag hamnar i en liknande situation. Det är även tillägnat dem som tycker att det är lika jobbigt som jag tycker. Kanske även för dig en vacker dag. När saker ser ut på ett annat sätt. Ibland önskar jag att du tjyvläste allt jag skrev så du skulle få se hur mycket jag lider. Men jag vet att du också lider. Här lär jag mig saker om migsjälv och hur det är när ett förhållande tar slut. Genom det så hoppas jag att jag kan få ner mina misstag till ett minimum och på så sätt slippa onödig smärta. Både för dig och mig. Jag vill inte såra dig mer än vad jag redan gjort. Det är en av anledningarna till att jag skriver om detta. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag minns alla bra stunder vi hade tillsammans, alla skratt och alla tårar. Tack för den tiden jag fick tillsammans med dig och för att du släppte in mig i ditt liv, det var en underbar underbar tid. Jag glömmer inte.

Fuck you *** for ignoring me! Fuck you *** for not needing me!
Jag älskar dig fortfarande, jag bryr mig. Jag vill vara din vän.

Omvidden av mina känslor är gigantisk. Nu när jag inte kan skriva ner mina tankar så börjar jag även tvivla på dem. Men det är så att, jag vill inte skriva om moment ett för att berätta om moment två. Moment två är förståelse och förlåtelse. Förståelse och förlåtelse. Lite grann som Jesus. Jag ska försöka eftersträva det. Folk kan tro att man är naiv och det är kanske så man kommer framstå. Men jag vet. Förståelse och förlåtelse!

Efter att jag varit ute på promenad och skrikigt så slog det mig. Jag skrek för att hon skulle höra mig. Jag skulle vilja berätta för henne hur ont det gör när hon ignorerar mig. Jag vill inte se henne, men när jag ser henne så vill jag att hon ska se mig. Det är snäppet för egoistiskt för att be om, trots det har tanken slagit mig mer än en gång. Men jag skulle kunna göra någonting. Se till att hon inte lider av samma sak. Säjja hej räcker nog faktiskt. Hej jag ser dig. Så kanske jag en dag får till svar 'Hej, jag ser dig med.'

Från smärtans boning önskar jag er en trevlig ny vecka!
Botvind

Re:write

Jag gör likadant. Jag fiskar upp små söta lappar ur mina fickor och jag flyttar dem till den understa lådan i mitt nattduksbord. Jag tar bort bilderna på henne från min mobiltelefon. Det känns som rätt triviala ämnen för min djupa fina blogg men jag vidrör något av de viktigaste ämnerna, kärlek. I detta kapitlet, bakfyllan av gårdagens rus. Jag antar att jag älskade rätt bra igår med tanke på hur ont det gör idag. Every action has a re:action! Re:re:re:re:re:re sen har vi gått vidare. Jag ser mer fram emot den dagen då hon kan titta på mig än den dagen då jag kan se på henne. Hur kommer det sig?

Darrig i hela kroppen, men ångesten är utbytt. När jag vandrade in i matsalen så insåg jag att det inte fanns någonstans att sitta. Det fanns det väll men ingenstans där jag hade kunnat sitta och vara migsjälv utan att det hade varit jobbigt. Men när jag står där och spejjar så kommer Simon gående, på väg ut från matsalen. Han stannar till och frågar hur det är med mig, egentligen. Så jag berättade hur läget var. Att två dagar tidigare på självaste alla hjärtans dag hade jag gjort slut med min flickvän. Ja jag sa inte att det var på alla hjärtans dag, det är ingenting jag vill skryta om. Inte att jag gjort slut häller för den delen. Hade jag kunnat göra det någon annan gång så hade jag gjort det. Tiden var inne och det gick inte att göra något annat. Ibland berättar livet för oss att livet är verkligare än påhittade kärleksdagar. Hur som hälst så berättade jag att jag kännde mig tvungen att slå mig ner en stund bara för saken skull och han som den goda vännen han är, erbjöd sig att vara mitt sällskap. Så jag gick med zombieautopilot genom matsalen och hällde upp en kopp med te och sedan satte vi oss ner och sällskapade en stund. Acceptera känslan, gå in i den och stanna där. Jag tror jag är kvar i känslan än. Fast nu är det på ett bra sätt. När man väl har accepterat och gått in i känslan så går man över en tröskel och om man känner efter så är det inte så farligt i alla fall. Det är darrigt värre, det gör ont och det är det fortfarande men paniken släpper.

Botvind I medvind

Don't deny that sick feeling in your stomach you can't run from it
let it guide you into high view and move beyond the summit
from peeks to valleys speed through alleys if it's done quick
you'll have time to find the caves where the days are never sunlit

Jag vände på klacken och sprang därifrån. Tog min mat och sprang tillbaka till mitt rum. Mina insikter plågar mig extra, för jag vet att jag gör tvärt emot vad jag borde göra. Det enda jag kan göra nu för att vara sann mot migsjälv är att ta mig i kragen och släpa mig tillbaka till matsalen. Jag behöver inte äta nått, bara jag går dit så har jag vunnit slaget. Inte mot henne. Mot känslan i magen och instinkten att fly. Jag måste stå kvar. stå kvar. Ta den gammla tallriken, diska av den och lägg den över min tallrik med mat. Sen går jag till matsalen och sätter mig i känslan. Känner du igen dig?

Botvind I Motvind

Japp, nu kom den äntligen. Det har varit många personer som har frågat mig när jag ska dra igång min alldeles egen blogg. Så till er alla som har väntat och längtat, nu är den här!
-Das ego

Klockan är halv två och dessa sena eskapader(läs skapa blogg) tar på min kropp så jag ska inleda denna bloggen kort och ahh bara kort.

Jag vet inte riktigt vad ni kommer få ta del av här, det blir lika spännande för er som för mig. Men en sak kan jag avslöja i alla fall. Det kommer inte bli någonting sammanhängande. Lösrykta ytligheter och surrealistiska djupdykningar. Vi får se fall ni hänger med. Det vore kul om nån läste i alla fall. Jag kan för att försöka locka läsare avsluta med en cliffhanger. Om ni kommer tillbaka så kommer jag dra en rolig historia, jag kommer nog tipsa om diverse bra grejjer jag snubblar över också. Sen kommer det säkert bli ett och annat avslöjande också.

Men tills dess! Hang loose

Motvind i Medvind!