.

Känns bra mycket lugnare nu. Men jag tror att det är viktigt att ta en dag i taget och att göra det till någonting stort. För att kunna få en bibehållen rökfrihet. Det kommer nog stå mest om rökning nu. Mest.

Trodde inte det skulle vara så här svårt. Det är så sjukt jävla psykologiskt. Jag har tänkte på ciggaretter typ hundra gånger mer än vad jag brukade röka. Poppat upp titt som tätt hela jävla dagen. Jag får den här känslan av att nu ska jag gå ut och röka, MMmmm! Men det ska jag inte. Jag försöker göra andra saker, spela musik. pilla med datorn, jag har till och med plockat upp mina poi och staven också!

(ps folk som skriver kommentarer som anonyma borde skjutas, YES YOU!)

Nu är det dags, jag vill inte dra något sträck i sanden och jag tror att det är det svåraste med att sluta röka. Noll tolerans. Ideen kom igår och ikväll ska jag röka min sista cigarett. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om det nu, det kändes som en jävligt stor grejj men nu så tror jag att det kommer gå rätt bra. Bara man tar en dag i taget. Hantera cigaretterna på samma sätt jag behandlat alkoholen och rökat. Ja hur jag har förhållt mig till det efter att jag slutade då haha. Nej men nu är det nog dags att gå ut och ta den där sista, tror ni det går? Det återstår att se. Jag tycker inte om att röka men att sluta känns stort, jag vill inte sluta asså hahah! Men jag vill inte fortsätta röka häller! Japp då är det dags. No more turning back.