.

Officiellt sämsta dagen sedan förra vintern igår. Backflashing. Ska hälsa på tant psykolog och be om ökad dosering. Dugs and docks, russys and pats.

När jag sitter här och studerar så vill jag när jag kör fast ta en paus för att tänka igenom vad jag ska göra härnäst. Men så fort jag släpper studierna så släpper jag även tankarna på dem. När dem väl kommer tillbaka så är det i form av ångest och inte med planer om hur jag smidigast ska fortsätta. Studierna återkommer inte förens jag har så mycket ångest att jag vill ge upp. Fly, lämna landet, lämna sinnet, lämna kroppen. I det läget finns det en liten chans att jag tar tag i mina studier, men när jag sitter här och studerar så vill jag när jag kör fast ta en paus för att tänka igenom vad jag ska göra härnäst.

Trött, trött, trött. Sjuk, ont i halsen. Tar det aldrig slut. Bitter, ledsen och svartsjuk. Tar det aldrig slut. Finklädd för en fotografering som aldrig blir av. Tar det aldrig slut?

Nej, det tar aldrig slut. Men det kan vända och jag vill inte påstå att det har gjort det. Jag skulle nog mer påstå att jag är i vändningen. Vilket på sitt sätt är ännu mer charmigt. Jag ser inte slutet på kurvan, så det kan sluta hur som helst. Men jag gillar förändringen och jag gillar det kreativa i det destruktiva.

[14:09] Agge - Pain Again.: Nu kommer solen!
[14:09] Klara: killing in the name of... lång, men ganska trevlig
[14:09] Klara: ooo
[14:09] Klara: hälsa!
[14:10] Agge - Sane Again.: Det var en kort en. Men det blev ljusare både i rum och sinne!

Folk som har sämre förutsättningar gör mer av livet än mig. Det är ingen anledning att tappa taget. Det är en anledning att greppa det!
RJD2 - Work it out

Har svårt att sitta still. En ständig väntan att få lämna ön. Jag kanske behöver landa innan jag kan lämna. Jag tror no doubt på att det är dags att lämna ön. Men inte såhär. Jag vill lämna ön när jag kan känna ro här. Kunna sitta ett möte eller en lektion ut utan att tänka på klockan. Utan att vilja krypa ur skinnet. Ja, jag har fett svårt att sitta still. Skulle ta tjuren i hornen om jag visste vilken tjurjävel det var. Det vet jag säkert innerst inne. Det har med största sannolikhet med Tove och Adam att göra. Vilka andra bre? Vad annars? Jag kan skjuta upp det genom att göra färdigt mitt skolarbete först. Lär jag ju få lite mer lugn och ro. Hatar att skriva ju. Ju ju ju ju ju ska sluta nu nu nu!

Tills nästa gång!

Agge Aggelito

Jag har inte haft några problem med hur jag äter innan, det har fungerat fint. Jag äter fortfarande, men jag äter inte mycket. Det tar stopp. Efter att jag petat lite i maten så blir jag "mätt". Jag går omkring tills jag är vrålhungrig och då slänger jag i mig maten för fort och går från att vara illamående för att jag är hungrig till att gå till att jag är illamående för att jag är "mätt". Jag äter knappt barnportioner. Det var redan såhär innan uppbrottet med Tove, men det har helt klart blivit värre sedan dess. Jag har gått ner i vikt och är alldeles tanig. Jag vet inte riktigt hur man tar tag i problem som detta. Har aldrig haft något förut. Är det fysiskt eller psykiskt? Jag var inne i Visby med Josef för en och en halv vecka sedan och vi satte oss på restaurang och beställde varsin pizza. När Josef hade tryckt i sig sin så hade jag ätit typ två slice'ar. Det tar stopp och jag blir illamående. Vad gör man åt sånnt här. Jag tror jag känner igen detta från en annan blogg föresten. Jag har aldrig ätit riktigt bra när jag har bott på gotland. Sen jag blev nykter. Ta det lugnt. Det ordnar sig, men jag kanske borde tala med någon om det. Tror jag ska nämna det för min psykoterapeft.